Blir så trött på mig själv... Jag överanalyserar verkligen allt hela tiden! Hjärnan vill aldrig sluta snurra utan bara snurrar vidare...

Jag vet inte varför jag alltid nervärderar mig själv men det blir lätt så när man aldrig känner sig uppskattad, älskad eller vacker! Suck suck suck! Dessa tankar, dags att sova och imorgon är det dags att tänka positivt. De finns kanske någon därute som vill vara med mig, som kan älska mig för mina brister och mina dåliga sidor och någon som acceptera mig för den jag är och inte vill förändra mig! Finns de någon? Jag hoppas verkligen de för singellivet börjar bli tråkigt och ensamt...