man försöker hålla fasaden uppe så blir allt tillslut för mkt och allt raserar. Det har varit en längre svacka i livet de senaste, motgångar på motgångar har dykt upp, hela tiden. Ibland känns de som att man ständigt blir prövad, man ska aldrig få ha de bra, inte en lugn stund. Bara smärta, ledsamheter och orken finns inte kvar längre helt enkelt.

 

Nu när det äntligen känns som allt har varit på bättringsväg, ja då kommer nästa smäll. Och denna smällen kan förändra hela mitt liv och min vardag. Hur ska jag ta mig vidare? Ska jag ta det stora steget och göra allt själv? Är jag för ung? Klarar jag av det? Eller ska jag bara ge upp? Mycket frågor och tankar i huvudet just nu...

 

Ni har kanske märkt att jag varit dålig på att uppdatera det senaste men jag helt enkelt inte orkat skriva något om livet. Jag har knappt varit aktiv på varken facebook eller svarat på sms eller samtal. Jag har precis orkat vara trevlig på jobbet, där jag måste vara pigg, glad och alert. Men det har varit många nätter med dålig sömn och funderingar.

 

Sen så är inte den älskade magkatarren min bästa vän, jag tar mina tabletter, sköter kosten helt okej och jag rör på mig men ändåså är den genomjävlig vissa dagar :/ Den vill väl säga till mig att dra ner på tempot och känna att allt kommer ordna sig, allt kommer bli bra i slutändan. Även om allt just nu känns otroligt hopplöst!

 

Hejhå positiva klubben här idag. En sak att se fram emot iaf, 1 år till USA-roadtrippen idag. Hoppas med allt som händer runt omkring att den kommer bli av, att inte något radikalt händer som vanligt...